Patrik Kittel clinic på GunnarlundaClinic Patrik Kittel
Artikel från Hippson december 2013
Så gör Patrik Kittel det svåra enklare
I slutet av november höll Patrik Kittel clinic på Gunnarlunda utanför Helsingborg. Här berättar han i egna ord hur hans system är uppbyggt, från enklaste basic (som är nog så svårt) till mer avancerade övningar.
Text : Ida Röök
VÄRM UPP LÄNGE.
”Jag rider alltid fram mina hästar länge, det är viktigt att de är ordentligt varma i kroppen när man börjar med dagens pass. Många slarvar med det.
Mina hästar promeneras 15-20 minuter innan jag sitter upp. Visst är det tur att jag har bra hästskötare? Sedan skrittar jag uppsuttet i 15-20 minuter innan jag tar tag i det som är tanken för dagen. Det 'riktiga' passet är ungefär 35 minuter långt.”
ÖVERGÅNGAR – ETT MÅSTE.
”Det är viktigt att hitta rätt tempo i hästen direkt, men också att våga variera det. Den får inte ligga på för mycket och bli tung eller dragig i handen, är den det är det ett tecken på att den inte kan bära sig.
Det är jag som bestämmer tempot – vill jag att hästen ska gå framåt ska den genast reagera på skänkeln. Vill jag ha den lite tillbaka ska den genast reagera på min hand. Det ska varken bli dragkamp i handen eller gnid-VM med skänkeln.
Hästen ska reagera på fina hjälper när jag ber om det, annars kan jag inte rida de höga klasserna på den. Men man måste också låta energin komma ut någonstans, jag kan inte bara klämma med benen och hålla i handen – då blir hästen spänd och den har ingenstans att ta vägen.
Genom att rida mycket övergångar, även inom gångarterna, får du hästen på plats. Den blir alert för dina hjälper och avslappnad i sin kropp. Att hitta hästens olika växlar och att kunna hantera dem är nyckeln till att sedan kunna utbilda den högre.
En häst kan ha 17 000 olika travrytmer – det är upp till mig som ryttare att hitta och utnyttja dem. Och om hästen inte reagerar för skänkeln när den är fyra år – då är den garanterat helt döv när den är 15.”
HITTA FORMEN FÖR DAGEN.
”Var inte rädd för att variera formen på hästen. Det måste inte vara så himla snyggt hela tiden, många fastnar i det tänket och kommer inte vidare på grund av det.
Tänk på vad som är målet både långsiktigt och kortsiktigt och vart du vill komma just i dag. För att komma dit måste du använda olika vägar. Tänj på komfortzonen både för dig själv och hästen. Ibland trivs den bättre i låg form, ibland kan vi kräva mer i högre form. Det allra viktigaste för att hästen ska komma till rätt arbete är att få den avslappnad. Är den inte avslappnad blir den svår att påverka.”
SUGET I HANDEN.
”Hästen får inte bli tung i handen, men jag vill inte heller ha den för 'lydig' där. Man vill ha ett stadigt, jämnt sug på båda tyglarna. För att få det återkommer vi till framåtbjudningen – om hästen inte bjuder framåt för skänklarna och fram till handen är det svårt att hitta suget. Du ska kunna släppa tygeln helt och hästen ska ändå bära sig i balans. Detta får du först när den är framme för skänkeln och lätt i handen.”
PAUSA.
”Jag lägger in skrittpauser ofta, de blir en belöning för hästen och en chans för den att slappna av ytterligare. Stöter ni på problem – pausa i skritt. Fundera på hur du ska hitta en lösning och på om lösningen verkligen är inom räckhåll just i dag. Om inte kanske du bara ska göra något helt annat, i stället för att ändå inte nå målet och avsluta med en spänd häst.”
VAR FOKUSERAD SJÄLV
"När jag sitter på hästen jobbar jag. Folk kan bli irriterade över att jag är svår att få tag på under dagarna, men jag rider ju nästan jämt. Och när jag väl sitter upp är det fullt fokus på hästen som gäller. Jag kan inte prata med andra under tiden eller tänka på andra saker. Det är inte rättvist mot hästen.
Jag analyserar också mycket – både i det stora och i det lilla. Tänk igenom ridpasset, vad var bra och vad var dåligt? Kom vi dit vi ville eller fick vi fokusera på annat än det som var tänkt? Om du inte analyserar utan bara rider på dag för dag, vecka för vecka är det svårt att nå målen.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen 'Alla kan rida Grand Prix, det gäller bara att ha den rätta inställningen och fokus så kan du komma dit också'."
RÖSTKOMMANDON.
”Jag använder mig av fem olika röstkommandon i ridningen, fler än så klarar inte min hjärna av att hålla reda på. Det är viktigt att inte använda rösten för mycket och tjattra som en fågel hela tiden när man rider.
Jag har 'ho' som betyder att hästen ska sakta ner sitt tempo. 'Ptroo' är lika med stå still. Kort smackning betyder piaff och passage, samt 'back' för ryggning. Det här kan alla ta efter, det gäller bara att vara konsekvent så att det inte blir förvirrat för hästen, och att man verkligen får det man ber om varje gång.”
GÖR INTE DET SVÅRA SVÅRARE.
”Jag sitter aldrig upp på hästen och tänker att 'i dag ska vi öva på piaff'. Gör man det blir det supersvårt om något hakar upp sig, man fastnar i problemen. Nej, i stället lägger jag in svårigheterna i ridpasset och kräver lite i taget. Jag kan samla så pass mycket i traven att det blir några små steg passage och sedan komma fram i trav igen.
Blanda in det svåra i det dagliga arbetet, det behöver inte vara så speciellt. Piaff behöver inte vara en egen övning som ska göras för sig. Det viktigaste i arbetet med piaff och passage är dock att hästen inte får tänka att den ska sakta av efteråt, den måste tänka FRAMÅT. Den måste gå fram för skänkeln ur rörelsen, om den 'dör' där, och lär sig det, är det väldigt svårt att få bra poäng för övergångarna i ett dressyrprogram sedan.”
RID FYRKANT I STÄLLET FÖR VOLT.
”En övning som jag ofta använder mig av är att göra om 20-metersvolten till en fyrkant. I hörnpasseringarna är det perfekt att samla upp hästen inför ett par steg i piaff, eller att få den rund runt innerskänkel inför en öppna. Eller för den delen att vända ett steg som i piruett och sedan rida rakt fram ur det. Fyrkanten kan varieras i oändlighet. Bara fantasin sätter gränser.”
FÅ HÄSTEN ATT VÄNTA.
”När det kommer till galoppombyten och piruetter blir problemet ofta att hästen vill gå före i rörelsen. Mitt stora problem sitsmässigt är att jag i galoppombytesserierna slänger mig för mycket i sadeln. Det har jag fått träna massor på.
En sak som många har problem med är att få hästen att vänta in signalen på galoppombyte – ofta byter de av sig själva bara man kommer upp på diagonalen. Var konsekvent och se till att det är du som har kontroll på när du vill att bytet ska komma. Överraska hästen och byt galopp på rakt spår ut mot sargen, ett ”kontrollombyte”, det lär den att vänta.
När du sedan vänder upp på diagonalen och ska påbörja serien, bestäm innan hur många byten du ska ha och hur lång väg du ska rida. Jag kanske inte rider hela diagonalen utan tar en kortare väg, bara för att hästen ska lära sig att vänta in min signal. Hästen ska inte veta vad som kommer, byt inte för tidigt efter att du har vänt upp och fastna inte i att du måste ha dina 14 byten.
Även i piruetten är det viktigt att lära hästen att vänta. Det får inte gå för fort, då dras jag ur sadeln och ur balans när hästen viker sig i innersidan. Ett knep är att ta innerhanden över på yttersidan för att på detta sätt bromsa hästen i piruetten. När den verkligen sätter sig i piruetten blir också formen fin, då kommer den upp med nacken.”